Idag är det första gången som Jessica, min vän och förhoppningsvis blivande samägare, och jag traskar upp till Råmossen gemensamt efter en 13 minuters lång bussresa mellan Alingsåsterminalen och hållplatsen Sadelsten. Bussen går snabbare den här gången. Den mesta snön har smält bort så vi går på en något lerig grusväg. Hackspettarna har vaknat till liv, vars läte hörs vida omkring. Det är lite mulet, men solen bryter fram mer och mer. Vårt mål för dagen är att jämföra den västra och östra tomten, se för- respektive nackdelar.
Trots att det bara är i mitten av februari så går solens bana avsevärt högre. Den västra tomten känns nu betydligt mer inbjudande ut än förra gången jag var här. Mitt på dagen är stora delar av tomten solbelyst och enligt kartan får vi faktiskt placera husen så att de nästan kommer i söderläge även om strandskyddet från Halmsjön och Stora Fäsjön sätter stopp för den allra bästa placeringen. Man kanske skulle kunna få dispans 10-15 meter så vi kommer intill den norra skogsranden där det bland annat växer en vacker ek och solen lyser året runt. Tomten ligger i ett mer ogenerat läge än den östra tomten som genom sitt öppna läge har insyn från grannar. Den senare är även plattare, fuktigare och blåsigare samt ligger endast en meter över Stora Fäsjöns vattenyta med tanke på kommande klimatförändringar. En infiltrationsanläggning för gråvatten kan nog vara svår att bygga då tomten inte har minsta lutning. Fördelen är dock att den har en bättre solinstrålning, i alla fall under förmiddagarna, men om vi glesar ut skogen runt den västra tomten i samband med vägbygget får vi in mer sol. Sammantaget ger den västra tomten ett mer välkomnande intryck, vi känner oss varmt omfamnade av skogen. Vi sätter oss och fikar på några flata stenar i den lilla björkdungen och stortrivs. Platsen har nästan vistekaraktär med skog i ryggen, om än bit bort, och en vacker utsikt ner mot Stora Fäsjön framför oss, sådana platser som vi rent evolutionärt finner oss väl till rätta på. Jan Appelton har forskat på detta.
Han har i och med dem kommit fram till en teori kallat Prospect and refuge-teorin (ung. utsikt och skydd-teorin) vilken förklarar vilken miljö människor tycker bäst om. I sin teori menar han att människor tycker bäst om miljöer där de har skydd i ryggen men utsikt framåt. Detta förklarar Appelton med att vi har lärt oss via evolutionen, för att överleva var vi som säkrast när vi satt på platser där ryggen var skyddad så att ingen kunde hoppa på oss bakifrån, men att vi hade en god överblick så att vi kunde se annalkande faror. Därför känner vi oss fortfarande idag tryggast i miljöer där vi har skyddad rygg och en överblick/utsikt. Eftersom en sådan plats är den människor föredrar bäst, borde en sådan plats också vara mest restorativ. (Sara Pallin. Att skapa en restorativ plats. Examensarbete i landskapsarkitektur, 30 hp Landskapsarkitektprogrammet, SLU, Alnarp 2012)
Jessica och Martin med delar av den västra tomten i fonden
Trots att det bara är i mitten av februari så går solens bana avsevärt högre. Den västra tomten känns nu betydligt mer inbjudande ut än förra gången jag var här. Mitt på dagen är stora delar av tomten solbelyst och enligt kartan får vi faktiskt placera husen så att de nästan kommer i söderläge även om strandskyddet från Halmsjön och Stora Fäsjön sätter stopp för den allra bästa placeringen. Man kanske skulle kunna få dispans 10-15 meter så vi kommer intill den norra skogsranden där det bland annat växer en vacker ek och solen lyser året runt. Tomten ligger i ett mer ogenerat läge än den östra tomten som genom sitt öppna läge har insyn från grannar. Den senare är även plattare, fuktigare och blåsigare samt ligger endast en meter över Stora Fäsjöns vattenyta med tanke på kommande klimatförändringar. En infiltrationsanläggning för gråvatten kan nog vara svår att bygga då tomten inte har minsta lutning. Fördelen är dock att den har en bättre solinstrålning, i alla fall under förmiddagarna, men om vi glesar ut skogen runt den västra tomten i samband med vägbygget får vi in mer sol. Sammantaget ger den västra tomten ett mer välkomnande intryck, vi känner oss varmt omfamnade av skogen. Vi sätter oss och fikar på några flata stenar i den lilla björkdungen och stortrivs. Platsen har nästan vistekaraktär med skog i ryggen, om än bit bort, och en vacker utsikt ner mot Stora Fäsjön framför oss, sådana platser som vi rent evolutionärt finner oss väl till rätta på. Jan Appelton har forskat på detta.
Han har i och med dem kommit fram till en teori kallat Prospect and refuge-teorin (ung. utsikt och skydd-teorin) vilken förklarar vilken miljö människor tycker bäst om. I sin teori menar han att människor tycker bäst om miljöer där de har skydd i ryggen men utsikt framåt. Detta förklarar Appelton med att vi har lärt oss via evolutionen, för att överleva var vi som säkrast när vi satt på platser där ryggen var skyddad så att ingen kunde hoppa på oss bakifrån, men att vi hade en god överblick så att vi kunde se annalkande faror. Därför känner vi oss fortfarande idag tryggast i miljöer där vi har skyddad rygg och en överblick/utsikt. Eftersom en sådan plats är den människor föredrar bäst, borde en sådan plats också vara mest restorativ. (Sara Pallin. Att skapa en restorativ plats. Examensarbete i landskapsarkitektur, 30 hp Landskapsarkitektprogrammet, SLU, Alnarp 2012)
Kommentarer
Skicka en kommentar